Hannaoh

hur lite jag än sover och
hur ont det än gör ibland
och hur tjock jag än kommer att bli
eller är..=)
... mmmm.mm så är min kärlek till bäbisen oändlig...
 Den har lixom blivit till min vardag nu...
Allt är vi numera inte jag..
Skönt att veta till 100% att man inte är nån egoist.hihi
men jag känner mig alltid extra kärkelsfull..=)

Nu är jag i vecka 32 och knodden har inte vänt sig med huvudet neråt än..
Har den inte vänt sig när jag är i vecka 35 så får man åka in och gör ett vändningsförsök och som jag har fattat det.. Vill den absolut inte ligga med huvudet neråt och vänder sig tillbaka efter vändningsförsöken så blir det planerat kjejsarsnitt... oj. Vill ju att allt ska bli så bra som möjlig men smtidigt vill man  ju föda ut sitt barn om det går då förstås..  Även hur hemskt allt verkar så vill man ingen hellre än att gå igensom den smärtan och födelsen som alla andra har gått igenom...
men är dte nu så att allt inte funkar så är det himla bra att det finns andra sätt..=)
ska till Mvc nästa vecka och ta nya hjärtljud och kolla mitt blodvärde.. Det är ganska lågt..
Annars så går man dit för att kolla att allt är som det ska och att bebisen växer..=)

Men den sparkar helt grymt mycket nu och jag är lite trött och ska vila på soffan nu...
som jag lovade mig själv igår men det löftet sprack så jag tänkte vila idag istället..=)